Lycklig mamma!

Idag ringde jag för att ändra tiden på mvc som jag hade fått.Först hade jag fått en tid som passade så bra,men jag fick ett brev om en ny tid eftersom barnmorskan hade fått förhinder den dagen.Och denna nya tiden passade inte,så jag fick ringa o ändra.Först satt jag i den lååånga telefonkön tills jag tillslut kom fram..Fick ny tid i februari.Ja den passar ju bra iallafall=)
Då kommer jag att vara ganska långt in i graviditeten ändå.Hmmm,vad blir det?Vecka 14-15 eller nåt skulle jag tro,vi fick dessutom tid för första ultraljudet i mars!*Lääängtar*

Känslorna går upp & ner men inte så djupt egentligen.
Jag har nog inte riktigt fattat att det ska komma en till..
Är så svårt att förklara,jag blev hur lycklig somhelst när jag fick veta det!
Men jag är rädd också..Vet inte om ni andra mammor känner igen er i den känslan?
När man inte är gravid så har man liksom inga "sånna här" saker att tänka på..
Jag undrar hur min kropp kommer att bli denna gången?Kommer jag få mer bristningar?Kommer mitt barn att födas friskt, och kommer vi få en bra o enkel förlossning?Eller kommer jag känna mig nära att dö igen?..
Det känns som om inte en dag har gått sedan jag låg på bb sommaren-07..Och denna sommaren ska jag dit igen,
göra om det igen.AJ!Hur kommer det att gå?
Men också..så känns det helt otroligt fantastiskt stort.Att JAG ska få uppleva detta igen som var något av det värsta jag varit med om,men sedan i den sekund då jag fick Melvin i mina armar o hans blick mötte min,så visste jag att lyckligare än såhär kan inte jag vara!Jag måste tänka på MÅLET.Målet med värkar & att vara gravid i 9 månader är ju att man ska bli mamma.Det växer ett barn därinne som är min son eller min dotter.Och det dygnet av smärta är ingenting om man jämför med alla dagar av glädje & lycka!
När Melvin var född sa jag:"Jag är jättelycklig o tacksam att jag har ett barn nu men aldrig mer!" Så sa jag till en barnmorska som jobbade när jag var där.Hon sa:"Sådär säger alla,ändå kommer de flesta tillbaka hit igen,och du är välkommen tillbaka när du kommer" Jag tänkte"Tror hon ja!"  Och nu sitter jag här,gravid i vecka 10!
Det finns så mycket som spelar in när vi människor väljer livets vägar. Och jag känner så inom mig att jag brinner för att vara mamma!Det finns inget på denna jord som jag älskar så mycket som att vara mamma,och det finns inget jag brinner för mer än att vara mamma!Då är det ju inte så konstigt att vi snart ska bli föräldrar igen ju=)
Och så tänker vi mycket på Melvin också,och det måste ju vara skoj att vara två,och att det inte blir så stor åldersskillnad mellan dem heller=)
Nu ska jag o älsklingen mysa lite framför tv:n,godnatt på er!