Lycklig mamma!

Idag fick Melvin en tidig födelsedagspresent av mig. Så nu har han fått en av mig och en av sin pappa,
och just nu sitter han och leker med båda presenterna vid sitt lilla bord. Legot som han fick av pappa, och gissa vilket paket jag valde att ge honom idag som lite tjuvstart? Dammsugaren ;) Haha. Jag tog bild också som jag lägger in ikväll.
Han blev precis lika glad för dammsugaren som jag trott att han skulle bli. Han har nu "dammsugit" hela tv:rummet, han var nyss påväg in i badrummet me men där fick han inte dammsuga tyckte jag,då dammsög han vidare i köket istället och dammsög rakt  på Majas vattenskål, så då fick vi städa o torka på riktigt,hehe. Tänk att han fyller 2 år imorgon!
Nu vill jag vara hemma imorgon, så Vanessa får stanna kvar i magen o INTE komma imorgon ;)
Men tänk så mysigt det blir om hon föds någon dag EFTER Melvins födelsedag. Typ den 7 augusti.
Nu tror jag att hon kommer mellan den 7 och den 11 augusti nångång.
Den 13 ska vi till mvc igen, och jag önskar verkligen starkt att jag ska slippa den tiden.
Men det är ju som de säger Den som väntar på någon gott väntar alltid för länge! Så tycker jag att det är.
Egentligen ska det väl vara den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Det stämmer inte in på sånna som mig iallafall, för jag går över tiden denna gången också. Men med Melvin kändes det betydligt värre för med honom trodde jag bombsäkert att han skulle födas i vecka 37 eller något där. När då bf kom och inte han så blev jag så besviken. Minns att jag kände mig lite lurad för jag hade verkligen räknat dagarna till den 29 juli då han avr beräknad. När den dagen kom så minns jag att vi hade köpt målarfärg och en fin bord för vi skulle måla om i hans blivande bebisrum. Så jag började med det just den dagen då han var beräknad. Jag målade och målade, rummet blev färdigt men ingen Melvin kom.
För varje dag som gick efter det så gick jag och la mig på kvällen med en känsla av uppgivenhet, varför kom han inte? Vi skulle ju ha honom här nu kände jag, tillsist trodde jag verkligen att han satt fast i magen, att han skulle bli kvar där för att det var något fysiskt fel på mig ;)  Jag pratade med min bm om det kommer jag ihåg. Jag ringde t.o.m förlossningen och ville ha tid för igångsättning i vecka 42, som jag höll på, men det var inte så lätt faktiskt ;) Men en vecka efter(den längsta veckan i mitt liv) så hade jag inte kännt ett enda tecken på dagen, allt bara startade på kvällen den 5 augusti.
Idag är ju bf med bebis nr 2 och somsagt så känner det liksom inte så speciellt eftersom jag absolut inte har trott på denna dagen alls.

Idag är det en lite speciell dag för oss, det är nämligen dagen vi fick som beräknad ankomstdag för vår lilla dotter,
men hon ligger nog kvar i min mage ett tag till och det gör ingenting för mig. Du får ligga kvar tills du är redo att möta världen älskling <3  Men nu längtar vi allt bra mycket efter dig!
IMORGON fyller Melvin 2 år!Då ska vi ha en riktig mysdag! Me presenter o fika! Och nu närmar sig hans kalas också!
Tänk allt han har framför sig! Att bli storebror och allt, undrar hur han kommer reagera, ska bli så spännande att se!
Tänk så mysigt det blir sedan när de sitter brevid varandra i syskonvagnen, helt underbart!
En sak kan jag inte förstå? VARFÖR går typ alla över tiden? Man kan ju räkna med det ju!!Usch alltså.. =/

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Du är på dag 280 av 280. (100%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 6 fulla dagar (v39+6).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum idag
Du har 0 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vilken regnig måndag. Men vädret har varit mysigt idag tycker jag!
Och en sak har varit speciell med denna dagen. Jag trodde att det var dags!
Jag o Melvin plockade o grejade lite här hemma när älsklingen åkt till jobbet vid 10 imorse.
Så vid 12 började jag fixa lite mat till Melvin och mig, då fick jag ont i magen. Och det kom och gick under en timma ungefär.
Så åt vi lite jag och Melvin. Sedan blev jag supertrött och Melvin me så det passade bra att vila o sova en stund.
Vi somnade i sängen och Melvin fick välling. Han somnade i min famn och det sista jag gav honom innan han somnade var en puss, han viskade "hejdå" i sömnen innan han somnade! Så underbar!
Jag har ju värsta sömnbehovet nu.Men det är bara att lyssna på kroppen o vila vila vila såfort chansen ges. Kroppen behöver nog det just nu och då får man lyssna på det heltenkelt.
Iallafall efter vår sov-stund så var det helt lugnt i magen och det är helt lugnt nu me. Ingen smärta alls..
Så idag kan man säga att jag haft känningar, men jag VILL ju att det ska vara på riktigt.

Jag längtar så tills hon kommer alltså & jag längtar så tills allt jag planerat att göra när hon kommit.
Allt vi ska göra jag,hon och Melvin. Träffa vänner och fika. Köpa höstkläder. Kunna ha på mig vanliga kläder.
Mysa & gosa med min bebis- Vanessa <3 Leka med Melvin helt obegränsat. Det ska jag göra! Jag ska leka med honom tills han tröttnar, ska leka mer än nånsin i hela mitt liv, bara busa o slippa tänka på att bebismagen är ivägen. Det ska bli helt underbart!

Klockan är efter midnatt så egentligen är det måndag nu ju, men den rubriken sparar jag till imorgon! =)
Dagen har varit bra. Vi har varit ute på en lång promenad hela familjen. Vi trodde, eller JAG trodde att det skulle vara sådär härligt lite svalt väder ute. Medans Markus sa att det var varmt. Så vi gick ut och det blev en vaaaarm promenad, en gravid kvinna kan lättare bli varm o svettas, iallafall en gravid Camilla ;) Men men, kändes bra att gå iallafall! Melvin sov hela vägen i vagnen. När vi kom hem lagade vi mat, pyttipanna blev det idag, gott gott! Jag rörde även i lite stekta champinjoner i min o Melvins pyttipanna, Markus gillar inte champinjoner så han fick klara sig utan, och det gjorde han ju då i o med att han inte gillar det,hihi! Efter maten tog vi det mest bara lugnt här hemma. Vilket var skönt. Men varken jag eller Melvin har vilat idag och det har kännts. Jag vilar aldrig annars mitt på dagen men nu när jag är gravid så gör jag det ofta, och det är skönt för kroppen och för hjärnan ;) Så är det jättemys-tid att sova brevid min tvååring me! Närheten och känslan när han kryper upp o lägger sig på min arm o vill att jag ska hålla om honom, den känslan slår det mesta här i livet enligt mig! Kan bara ligga och titta på honom när han sover, hans öppna lilla mun, vackra älskling!
Jag och Markus pratade lite ikväll om mina funderingar. Han fick mig att må mycket bättre. Det har kännts så förvirrande i min mamma hjärna att vi har bf på onsdag och Melvins födelsedag är på torsdag. För jag har tänkt att Vanessa föds. Sedan efter 2 veckor eller lite mer så ska vi ha kalas för de närmsta, typ släkten o så. De får komma och fira Melvin. Då kommer ju Melvin att känna sig som mitt punkten, få presenter och allt OCH hans lilla syster är med. Då känns det som han kommer bli sedd på ett annat sätt eftersom det är hans dag och han får presenter och uppmärksamhet, på så sätt så minskar ju känslan av att alla ska titta på bebisen och ha med presenter till bara henne, då blir det ju Melvins dag. Han är ju äldst och förstår mest och jag vill att han ska känna sig sedd alltid. Men till känslan. Ovissheten av att inte veta om jag kommer vara hemma på hans födelsedag eller om jag kommer gå över tiden me 2 veckor eller mer gör ju att man blir helt konstig =P
Men nu oroar jag mig inte längre. Det finns egentligen ingenting att oroa sig för. Allt blir som det blir. Jag har verkligen börjat förstå det nu, det går inte att planera allt, och det mesta man oroar sig över eller grubblar över kanske aldrig ens inträffar, och det tar så mycket energi att oroa sig när man kan välja att tänka positivt!

Nu ska jag sova, det kommer nog ingen bebis inatt iallafall, det känns inte så nu!
Tänker på en gammal vän från gymnasiet, Marina, hon har bf dagen innan mig, på tisdag!
Jag undrar om hon inte fått sin bebis nu, jag har den känslan bara..Hoppas det=)

Fredag 31 juli! Sista dagen på juli månad, tänk att imorgon går vi in i augusti. Min månad,min familjs månad, Vanessas månad och givetvis Melvins månad. Flyttmånaden! Ja det händer massor då!
Just nu sitter Melvin här brevid mig och bygger med lego, han bygger ett högt torn =)
Idag har det varit väldigt lugnt i min mage! Inga förvärkar, ingenting! Knappt en spark har man fått ju! Nuuuu Vanessa börjar det bli dags för dig att tänka på att kanske komma ut o träffa mamma, pappa, storebror och övriga världen! <3
Idag jobbar Markus hela dagen ända tills ikväll. Jag hade tänkt se klart på relationsdramat som jag började titta på igår,
men det har inte blivit så. Melvin ska snart bada så efter det så kanske jag sätter mig i soffan och tittar på film.
Äntligen helg igen! Känns så skönt att ha älsklingen hemma och umgås hela familjen!
Jag har nästa tid på mvc den 13 augusti. Då är vi i vecka 42, så jag tror inte att jag ska behöva gå på den tiden,
önskar verkligen att vi får ha Vanessa ute hos oss då, att hon är född då!!
Undrar så om jag kommer gå över tiden denna gången me, eller om hon verkligen kommer födas inom 5 dagar!
Finns ju inga ord som kan säga hur jag önskar att hon ska födas på lördag,söndag,måndag,tisdag eller onsdag.
Jag hatar att gå över tiden! FY,vill inte!Men så känner kanske de flesta gravida..antar det iallafall.
Nu ska jag bada min lilla Melvin iallafall, och ringa M o fråga var han är och hur det går på lilla jobbet.
Ha en bra fredag-kväll=)

Nu e det kväll och Melvin sover sedan nån timma tillbaka.
Jag och Markus ser på en film, drama "Himlens änglar".
Men just nu är han ute på kvällspromenad med Maja, så att hon får kissa och bajsa innan natten.
Idag har känslan varit så annorlunda i magen. Har haft förvärkar som nästan känns som de riktiga värkarna.
Om de hade hållit i sig och kommit tätare så hade jag sagt att det var dags.
Men man vet ju inte, det kanske kommer vara så i några dagar att de kommer och går.
Jag förväntar mig ju av nån konstig anledning att jag ska vara gravid i 43 veckor typ. Ovissheten är det jobbiga nu!
Men nu är denna dagen snart slut och efter denna dagen är det bara 5 dagar kvar till bf, känns helt fantastiskt!
Markus tror att jag inte kommer gå över tiden denna gången =)
Jag vet bara att antingen så är detta förvärkar som känns såhär starkt, och det kommer komma och gå i några veckor.
Eller så är det ett tecken på att det kommer dra igång innan bf. Hoppas ju såklart på det sistnämnda.
Jag känner en ilande smärta längst ner i magen. "Mensvärk" känns det precis som.
Med Melvin började det så, kom med en stund emellan varje värk.
Sedan kom det tätare och med jämna mellanrum, och blev starkare för varje gång.
Då visste jag att det var dags.
Men jag känner nu att jag inte kan gå långa promenader längre. Jag vågar inte det för då får jag så ont.
Hon trycker nedåt så mycket då att jag blir rädd. Känns overkligt detta ;) Om bara några dagar så är vi tvåbarnsföräldrar, vi kommer att ha en liten bebis här ute hos oss IGEN! Som jag har längtat. Graviditeten har gått så fort denna gången.
Men det är bara för att jag redan har en sån söt underbaring ute hos mig som jag ägnar all min tid till, och då går tiden fort för det är så underbart.

Du är på dag 274 av 280. (97,9%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 5 aug 2009
Du har 6 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 40: 30 jul - 5 aug 2009

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Idag tog jag fram och tittade på en blöja fram pampers "new baby". Den minsta blöjan =)
Man glömmer ju så fort hur små de verkligen är i början! Jag hade bytt på Melvin precis och inne bland blöjorna så har vi nu två paket newborn-blöjor som bara väntar på Vanessa, precis som vi gör=)
Melvin fick titta på blöjan,han är så söt <3 Jag tänker så mycket på bebisen i magen nu. Längtar efter henne så otroligt mycket!
Idag när jag och Melvin låg och vilade i sängen så klappade han på magen =)
Och förut idag så fick han se på Rorri-racerbil på datorn. Jag hittade introt på youtube som jag visade honom,
och han blev ju så uppspelt och glad! Han älskar Rorri! Han skrek av glädje o klappade händerna, lilla tok-nisse.
Tänk på hans födelsedags-kalas, då ska han få en Rorri-bil av oss =) Röda bilar är något av det som Melvin är mest förtjust i just nu. Och att se tåget, det är spännande det!=) Nu ser jag honom ligga i sin spjälsäng och sova.
Undrar så hur han kommer reagera när han blir store-bror. Han är ju min lilla ängel,mitt allt och Vanessa i magen är ju också det. Jag vet att jag alltid kommer att vara en helt rättvis förälder. Det är naturligt för mig att man är rättvis o en självklarhet. Men jag känner liksom att jag vill ge all min kärlek till Melvin och även till Vanessa! Det är konstigt detdär, innan jag fick barn så visste jag vad kärlek var, hur det kändes MEN jag visste inte hur det skulle kännas att älska så mycket,
jag visste inte att den kärlek jag då kallade för kärlek skulle kunna gångras med tusen-miljoner och DÄR har man kärleken till sina barn! Inte ens där. För det finns inga ord som kan beskriva hur det känns att älska som jag gör! Inga ord!
Nu kom jag på ännu ett råd till andra i min situation som också är förlossningsrädda.
Tänk på en sak innan och under förlossningen: Tänk på hur mycket du älskar ditt barn i magen, tänk på kärleken till barnet. Så ska jag tänka när jag ska föda. Jag ska försöka att tänka att jag måste hålla mig lugn, låta kroppen föda och försöka slappna av. Tänka att värkarna är något som kroppen måste göra för att få ut barnet. Tänka att om jag bara slappnar av så går det bättre. Och tänka att för varje minut som går under förlossningen, så är du ännu en minut närmare målet, att få hålla din lilla bebis. Och en sak till, när man väl kommer in på förlossningen och förlossningen har startat så går man igenom det och sedan när man klarat det så har man fått sin bebis OCH man har fått tillbaka sin kropp, man är inte en gravid tjej längre. Man är en mamma <3
Styrkekramar till er som också ska föda snart! Vi ska klara dethär!

Jag skulle vilja byta namn på min lilla blogg. Mylovelyrose valde jag p.g.a Melvin,hihi! Så var alla de namn/adresser jag ville ha upptagna. Och Melvin är ju en underbar ros i mitt liv.

Idag har vi inte gjort så mycket. Vi har varit hemma,busat, tvättat en maskin och lagat middag. Melvin åt riktigt bra=)
Nu leker han med lego och jag sitter här. Har precis druckit en kopp hallonbladsthè ;) Är inte så gott me thè nu när min kropp e så varm, phu!
Nu har jag bestämt vilka kläder jag ska ha med till bb till Vanessa och det känns så bra nu!=)
De första kläderna som hon ska ha direkt när hon är nyfödd är en omlott tröja, ganska tunn i jättemjuk bomull. Rosa med hjärtan och så små byxor som hör ihop me tröjan. Det köpte jag innan vi visste att hon är en flicka, "chansade" i affären heltenkelt;) Första pjamasen blir hellokitty som Markus köpt till henne. Kläder att åka hem i ska bli en långärmad body,byxor med fot och en klänning, en mössa. Funderar på liggdelen vi har till syskonvagnen. Den är nog bättre än vad jag kunde tro har jag kommit på. För den kan man ju ha till mer än bara vagnen, man kan bära henne i den och lägga henne i den innan man skjuter in den i syskonvagnen,toppen ju! Så känns det så bra att jag köpte bärselen också. Nu FATTAS bara bebisen!

Heeeej! Idag händer det inte mycket.. Känner mig ruskigt trött på att vara gravid nu får jag säga.
Vet inte huuur jag ska hålla humöret o tålamodet uppe? Jag känner mig så klumpig o tråkig som inte orkar leka o stoja med Melvin. Så går jag ju automatiskt och oroar mig hela tiden för förlossningen. Även om jag egentligen bara längtar så sitter ju oron där inuti mig. Jag tycker att det är så jobbigt att inte veta NÄR det ska vara dagen då det är dags att träffa bebis!
Och man undrar ju om denna graviditet kommer vara i 42 veckor.
Jaja,vi får se. Får försöka bli lite gladare nu ;) Inte tänka så mycket o inte känna efter o hoppas hela tiden! Men jag kan ju inte låta bli..

12 dagar kvar till bf, tycker att det känns lite läskigt att inte veta när hon ska komma.
Natten till idag så sov jag hur lugnt o skönt somhelst hela natten (förutom att jag fick natta om Melvin som hade en mardröm), annars så sov jag somsagt hela natten. Vaknade och det var helt lugnt i magen. Nu ikväll däremot så satte jag mig framför tv:n vid sju tiden och då började det värka i magen, längst ner i magen värkte det som bara den. Men det har gått över nu för några timmar sedan. Melvin la vi vid halv tio ikväll, sedan såg vi lite på tv och Markus somande på soffan. Så jag duschade o så. Hade lite tid för mig själv, det var skönt!Vanessa sparkade o busade i min mage när jag stod i duschen, lilla prinsessa snart ses vi! Jag längtar så det knappt finns ord, men samtidigt är jag rädd!Känns liksom som att min hjärna tror att jag är i sjätte eller sjunde månaden och att det liksom är några månader kvar. Sedan "vaknar jag upp" och tänker att det kan ju hända nu!!Inatt eller imorgon. Jag VILL ju det mer än nånting annat,men jag vågar inte. Men nu handlar det inte om att våga eller inte,nu handlar det om att TÄNKA rätt tankar inför det som väntar och att tänka lugna fina tankar när det hela sätter igång och sedan hålla sig på den "banan" i tankarna under hela förlossningen! Det är mitt mål! Att tänka mig lugn och att vara lugn så länge som möjligt. Och så kommer hon ju ut, min lilla Vanessa och jag har ÄNTLIGEN mina små älsklingar ute hos mig båda två! Men jag har ju haft förvärkar ikväll så det är nog inte långt kvar,jag kan känna det på mig. Men jag vet ju inte,men jag skulle gissa att hon kommer den 31 juli, det har jag trott hela tiden för det är den datumet jag fick från början när jag gjorde "senaste mensen" uträkningen!Men man går ju efter ultraljud, det gör man ju. Men vem vet, 31 juli kanske blir det magiska datumet ;)

Nu är vi i vecka 39 (38+0) och på detta dygn så föddes jag, Markus och Markus syster! Alltså dag 38+0 i våra mammors graviditeter. Känns lite fräckt=) Jag hade ingen aning om det, jo jag visste ju att jag är född exakt två veckor innan bf, men idag berättade Markus mamma att både Markus o hans syster är födda två veckor före bf =) Och jag läste att det är genetiskt när ett barn föds och att man ska fråga sin mamma och pappan till barnets mamma hur långa graviditeter de hade, för sånt går i arv. Det gjorde ju inte det med Melvin så jag tror nog inte på det så mycket direkt! Melvin är född i vecka 41+0, gick alltså över bf-tiden 7 dagar med honom, och det är väldigt jobbigt när det blir så. Men hursomhelst så är det underbart mesta delen av tiden just nu, men ibland drabbas jag av förlossningsskräck och då måste jag tänka lugnande tankar för det är ju dags snart! Inatt var det en av de värsta nätterna! När jag kröp ner i sängen för att sova så fick jag jätteont i mitt bröst, kändes som mjölkstockning! Sedan började Vanessa sparka o ha sig, helt vild i magen! Och hon tryckte nedåt fast att jag låg ner. Trycket kom me jämna mellanrum och det kändes som att något skulle sprängas typ,läskig känsla kan jag ju säga! Så jag kunde inte sova, fick förvärkar så jag gick upp ur sängen. Sedan la jag mig och imorse när jag vaknade så var det hur lugnt somhelst i magen,ingen smärta,ingen tryck-känsla. Men ibland när hon trycker neråt sådär så känns det som att hon har så mycket kraft och är så stark och verkligen vill ut, och jag vill att hon ska komma ut men jag är fruktansvärt nervös för hur jag ska klara att föda..
Idag köpte jag hallonbladste förresten ;) Drack en kopp nni på kvällen, det smakade gott men jag fick inga sammandragningar av det direkt!Men men det är ju värt att testa. Det ska tydligen hjälpa livmoderna att dra ihop sig efter förlossningen,tror ni på sånt?Jag vet inte om jag gör det,MEN jag tror att om man tror på något så blir det verklighet för en själv ;)Och det kan ju vara bra att tro att det är bra,för då kanske jag blir glad iallafall,hihi!
Tänk för de vars graviditeter tar slut en dag som denna,eller nån gång i vecka 39.
Tänk att slippa den stora magen, att få glömma förlossningen och att ha sin lilla bebis ute istället.
För jag tänker såhär att förmodligen kommer jag att föda innan 42 fulla veckor. Så det kommer ju på många sätt som en befrielse när det sätter igång. Och för varje värk så är man ett steg närmare bebisen. Och en sak som jag läste igår var så bra att jag vill dela med mig av den tanken till er andra som snart ska föda eller är rädda för att föda:
Lägg handen på magen, känn din bebis därinne. Om några dagar/veckor/månader så kommer h*n vilja komma ut.
Det är 10 cm mellan dig och bebisen, inte flera kilometer! Utan bara 10 cm som bebisen ska färdas genom din kropp innan ni får ses! Visst klarar man det?

Du är på dag 267 av 280. (95,4%).
Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 0 fulla dagar (v38+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 5 aug 2009
Du har 13 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 39: 23 jul - 29 jul 2009

Vecka 39

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Vecka 38

Enligt familjelivs graviditetsuträknare så har vi bara 7,5 % av graviditeten kvar, det är ju nästan ingenting!
Nu ska jag hålla mina tankar positiva ända tills det är dags! Inte tänka negativt, inte, inte, inte!

Hittade lite fakta här på internet om graviditetens sista veckor =)

En fullgången graviditet

Det är inte många bebisar som föds exakt på det förlossningsdatumet du fått från ultraljudet. En fullgången graviditet varar allt ifrån 37 fullgångna veckor + 0 dagar till 41 fullgångna veckor + 6 dagar. Av alla barn i Sverigen föds 92 procent mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär fyra procent föds före graviditetsvecka 38.

VECKA 37

22 dagar kvar till beräknad förlossning!Men vill gärna att du ska komma tidigare,mammas prinsessa

..innan man går och sover =) Förr i tiden så skrev jag alltid dagbok. Ja jag gjorde faktiskt det! Har alltid tyckt om att skriva, och förr så var det mitt sätt att få ut känslor,skriva det och jag var en ritkig grubblare när jag var yngre. Jag skriver nån gång ibland nu me,men nu skriver jag ju här i bloggen =) Man skulle vilja spara allt man skrivit och det kan man göra (tror jag). Ska finnas en sida på internet typ bloggboken eller något liknande?Jag var inne på en sida en gång och där kunde man få sin blogg utskriven som en alldeles egen bok, tycker jag att alla som skriver blogg borde göra, för tänk allt det vi skriver nu kommer vi ju vilja ha kvar som ett minne sedan, ellerhur? Frågan är bara vilken sida jag var inne på,någon som vet?Minns inte adressen ju.. Men det kan vara lite känsligt också att ha skrivit dagbok, dels för att vissa saker/minnen kanske man helst skulle vilaj glömma och så är det ju inte så roligt om någon utomstående skulle hitta ens dagböcker och läsa dem!=P

Nu är det snart natt o alla sover här hemma, utom jag. Men jag ska snart sova jag me, sitter i sängen me datorn.
Detta har blivit som en egentid för mig, en tid på dygnet när jag går in i mina egna tankar och känslor liksom.
Tror att det hör till graviditeten, att jag har hittat tid till att tänka, förbereda mig mentalt på det som väntar.
Lite jobbigt har det börjat bli med rädslan för förlossningen. Och det känns alltid på kvällen när det är dags att sova,
då tänker jag på hur snart det är dags och jag är så rädd!Rädslan gör mig känslig. Men känsligheten beror på att man snart ska bli mamma igen,det har jag läst. Att många kan bli det eftersom man liksom öppnar sina känslor och känner så starka känslor för att man ska kunna ta till sig barnet så som en förälder ska göra. Jag känner mig lite sentimental när jag tänker på Melvin. Jag saknar honom redan så mycket när jag tänker på att jag ska vara och sova på ett sjukhus i flera nätter. Hur ska jag klara mig utan honom? Och hur kommer han klara sig utan mig? Kan verkligen barnvakten hålla koll på honom så som jag kan? Och hur kommer jag klara detta?Hur ska jag klara av att föda ett barn till?Hur kommer det att påverka min kropp efteråt?Usch,jag blir alltid så djup i mitt sätt att tänka, önskar ibland att jag kunde vara lite mer lättsam, men jag får väl försöka hitta ett enklare sätt att tänka på, det kan nog vara bra att göra det, även i andra situationer i livet. Men en röst inom mig säger iallafall att jag kommer klara dethär!Och att om alla som ahr barn klarar det,så klarar jag det också.
Nu är det liksom inte så mycket mer förberedelser kvar att göra heller. Bädda spjälsängen och fixa vagnen men det är ju inget jag gör nu ändå. Den 25 juli ska vi åka på en sista shopping innan hon kommer iallafall. Det ska bli mysigt!
Och mysigast av allt är en utflykt som vi har bestämt att göra i augusti NÄR hon är här! =)
Och så blir det kalas också i augusti för min lille prins!<3 Nää,vad jag längtar nu!Tänk när man sitter där på Melvins kalas och lilla Vanessa är med. Jag har klarat det och kan bara se framåt!!Jag har längtat efter få saker så mycket som jag längtar nu!

Nä nu ska jag me ta o sova!Godnatt sötnosar <3