Lycklig mamma!

För er som inte vet så har jag en halvsyster som jag knappt träffat,bara några enstaka gånger när jag var litet barn och som jag därför inte har några minnen av direkt. Jag fick veta att hon inte bor så jättelångt ifrån mig.(Victor,detta är ett privat inlägg som kan "stanna mellan oss",oki?) Iallafall så igår hade jag tråkigt och satt och googlade på olika namn och för att göra en lång historia kort så hittade jag namn och telefonnummer till min halvsyster. Såg även en bild på henne och fick veta att hon bor "i närheten". Så jag funderade och jag har tänkt så mycket på henne.Speciellt sen jag blev förälder själv. Så jag skickade iväg ett sms till mobilnumret som fanns där på eniro.Frågade bara om "hon är hon" alltså om numret tillhör personen jag söker,för man kan ju aldrig vara säker. Och om jag skulle fått svar så kan jag ju presentera mig själv och så tänkte jag.Men jag fick inget svar. Så jag grubblande vidare och kunde liksom inte släppa detta, jag hade ju redan skickat ett sms och tagit steget..Jag satt här med papper och en penna framför mig och skrev ner vad jag skulle säga,och i ungefär vilken ordning. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv!Min hand skakade och jag kände mig tvungen att skriva ner mina meningar på ett papper så att jag inte skulle glömma vad jag skulle säga,för jag reagerar så när jag blir nervös,min hjärna kan inte tänka då,jag glömmer vad jag ska säga totalt..När jag hade skrivit ner det jag tänkte säga,allt från "hälsningsfrasen" till "börja samtaletfrasen" och "vem är jag/varför ringer jag", så tog jag mitt papper och telefonen och satte mig vid köksbordet och ringde.Signaler gick fram, och det var en lättnad när en tjej svarade i andra luren..puuuhh..Jag frågade om det var personen jag sökte eftersom hon inte svarade med namn i andra änden.Och till min stora "chock" så sa tjejen att hon hette något helt annat,jag frågade igen om ingen med namnet jag sökte bodde där kanske?Men hon sa nej..Då sa jag att jag sökt på eniro och att enligt dem så skulle det numret jag ringt gå till någon jag letade efter med "namnet jag sökte". Då svarade hon att  hon inte heter det. Jag sa bara:Okej det va synd.. Jag ringde eniro för att kolla och enligt dem så stämmer både mobilnummer och hemnummer med personen jag sökte.
Det blir inte alltid som man tänkt sig.ALLT är inte som man tror att det ska vara och bara för att man har goda tankar så betyder inte det att allt ser ut som du vill att det ska se ut för det. Jag var rädd att riva upp sår eller "öppna en ask" som jag sedan inte skulle kunna stänga. Jag ville bara prata,se vem hon var/är. Jag är jagoch jag ville testa om hon ville prata med MIG,vi är vuxna nu så jag tänkte kanske att jag kunde testa och se..Och det har jag gjort nu.
Jag är absolut inte arg för att hon inte ville prata med mig,hon känner inte mig så jag tar det inte alls personligt.
Jag förstår henne såklart!Hon behöver inte prata med någon.Min tanke var bara att vi lever en gång, vi går på denna jord nu och jag kände att jag ville försöka kontakta min halvsyster.Varför skulle jag inte försöka med det?
Det enda som sårade mig lite var att jag hade förväntat mig ett ja eller ett nej,ett svar om hon tyckte att det var okej eller inte att jag ringde och skickade sms.et. Det jobbiga är att hon förmodligen var min halvsyster hon som svarade.Och att hon visste vem jag var,men hon sa att hon hette något annat för att jag inte skulle höra av mig mer och det betyder att hon inte vill prata med mig.Men somsagt..jag försökte bara och jag har full förståelse och respekt för hennes val.
Och jag kommer aldrig störa hennes liv mer,för jag vill absolut inte vara den som påminner någon om negativa känslor.
Mne jag hade nog ångrat mig om jag hade gått i hela mitt liv och varit en fegis.Jag är ingen fegis,jag är en person med känslor och jag följer mitt hjärta.Det har jag alltid gjort & det kommer jag alltid att göra..Även om det ibland innebär att riskera att hamna i "pinsamma" situationer. För jag vet att DET ÄR VÄRT DET. För att hjärtat ska leva så måste det få göra som det vill ibland. Det är i hjärtat alla minnen,känslor och kärleken finns.Låt hjärtat få leva.Annars tror jag starkt på att man "vaknar upp" en dag när det är försent och tänker "VARFÖR gjorde jag inte detdär den gången?" Det är bättre att ha gjort sitt bästa och förlorat kärlek,än att inte ha följt sitt hjärta för då får man heller aldrig uppleva äkta kärlek.
Detta sista handlar om alla situationer,det är individuellt för alla människor ställs för sina val i livet.

Nu ska jag försöka gå o sova.

Imorgon ska jag & Melvin träffa Lisa & Theo,yiiiipiiiieee,äntligen ses vi igen!Känns ju så längesen!!

Och på fredag kommer äntligen min & Melvins kompis Jossan och vi ska byta julklappar,äntligen!!Känns ju som hur längesen somhelst vi träffades,fy på oss,låta det gå så långt!!Men på fredag ses vi!

Sov gott gulliga läsare!