Vilken dag..=(
Igår hade jag en riktigt jobbig dag.Jag har haft ont i ryggen i några dagar och igår blev det riktig hemskt.
Hade så ont att jag kanppt kunde vara uppe o stå och böja mig ner var nästan omöjligt,så ont gjorde det.Först var det mest längst ner på ryggen,men sedan under dagen så vandrade smärtan uppåt i ryggen.Och det sträckte sig fram och började göra ont i magen också.Det enda jag kunde tänka på var om allt inte var okej med min graviditet o så..Och Markus var ju på jobbet och det gjorde ju inte saken bättre att sitta ensam med de tankarna,som gick över i en ångest,ångesten av rädslan att jag skulle förlora mitt "andra" allt,min älskade bebis,mitt älskade lilla hjärta.Såg bilder framför mig hur och föreställde mig hur det skulle kännas om allt skulle gå fel.Och det slutade med att tårarna kom.Jag kände hur mycket jag älskar bebisen i min mage,otroligt mycket. När Markus kom hem tog jag två st alvedon och det blev lite bättre.
När vi hade lagt Melvin på kvällen så tog vi fram våffelgärnet och gjorde mackor med ost o skinka i våffelgärnet,så såg vi på andra avenyn och för en stund kändes allt lite bättre,jag skrattade och kände mig glad. Fram tills vi gick och la oss,kunde knappt sova alls på natten,låg och vände mig om fram o tillbaka o grubblade.Tillslut somnade jag och imorse så var det onda nästan helt borta igen,inte ont i ryggen,tror ni det var en lättnad eller. Har inte ont i magen heller.
Men jag tror att jag har lyft Melvin fel utan att tänka på min rygg,och det plus att jag är gravid gjorde kroppen mer känslig kanske?Och jag känner av magen för att livmodern börjar växa.Jag vill ha en bebismage NU.Iallafall känna en liten rörelse därinne!Veta att allt är bra. På mvc får man ju inte veta ett skvatt,deras policy(heter det väl) är ju att man ska få veta så lite som möjligt vid så få tillfällen det bara går!!Dom kan väl kolla & titta att ALLT är som det ska om man som förälder vill det!Eller när man ringer o ska fråga något,blir man klokare av det?Yeah,right!
Nu ska jag se på film!KRAM
Hade så ont att jag kanppt kunde vara uppe o stå och böja mig ner var nästan omöjligt,så ont gjorde det.Först var det mest längst ner på ryggen,men sedan under dagen så vandrade smärtan uppåt i ryggen.Och det sträckte sig fram och började göra ont i magen också.Det enda jag kunde tänka på var om allt inte var okej med min graviditet o så..Och Markus var ju på jobbet och det gjorde ju inte saken bättre att sitta ensam med de tankarna,som gick över i en ångest,ångesten av rädslan att jag skulle förlora mitt "andra" allt,min älskade bebis,mitt älskade lilla hjärta.Såg bilder framför mig hur och föreställde mig hur det skulle kännas om allt skulle gå fel.Och det slutade med att tårarna kom.Jag kände hur mycket jag älskar bebisen i min mage,otroligt mycket. När Markus kom hem tog jag två st alvedon och det blev lite bättre.
När vi hade lagt Melvin på kvällen så tog vi fram våffelgärnet och gjorde mackor med ost o skinka i våffelgärnet,så såg vi på andra avenyn och för en stund kändes allt lite bättre,jag skrattade och kände mig glad. Fram tills vi gick och la oss,kunde knappt sova alls på natten,låg och vände mig om fram o tillbaka o grubblade.Tillslut somnade jag och imorse så var det onda nästan helt borta igen,inte ont i ryggen,tror ni det var en lättnad eller. Har inte ont i magen heller.
Men jag tror att jag har lyft Melvin fel utan att tänka på min rygg,och det plus att jag är gravid gjorde kroppen mer känslig kanske?Och jag känner av magen för att livmodern börjar växa.Jag vill ha en bebismage NU.Iallafall känna en liten rörelse därinne!Veta att allt är bra. På mvc får man ju inte veta ett skvatt,deras policy(heter det väl) är ju att man ska få veta så lite som möjligt vid så få tillfällen det bara går!!Dom kan väl kolla & titta att ALLT är som det ska om man som förälder vill det!Eller när man ringer o ska fråga något,blir man klokare av det?Yeah,right!
Nu ska jag se på film!KRAM
Kommentarer
Trackback
