Lycklig mamma!

Inatt drömde jag en av de vackraste, finaste och underbaraste drömmar jag drömt i hela mitt liv!
Jag drömde att jag var hos en bekant och hälsade på, jag kände mig trött och ledsen och ensam.
Plötsligt så fick jag ett brev att läsa. Ett vackert litet brev som var skrivit förhand med skrivstil.
I brevet stod det såhär. "Vi ses snart mamma, jag längtar tills vi ses mamma!"
Och brevet var från min ofödda dotter som jag har i magen.
Känslan efter att jag läsa brevet var att jag fick nytt hopp, nytt liv,ny energi att fortsätta.
Så vaknade jag..

När jag var gravid med lilla Melvin så fick jag alla känslor över mig direkt.
Men med Vanessa så har det varit svårare. Jag har kännt mig så mycket mer ensam eftersom jag varit så förlossningsrädd.
Men jag kommer aldrig glömma hur vissa reagerade när jag blev gravid denna gången. De flesta blev lyckliga för min skull.
Min mamma o pappa blev jätteglada o jag tror att de är så lyckliga för hon som ska komma. MINA vänner är självklart också glada för min skull =)
Men så finns det de som inte ens nu har sagt grattis,hur f*n kan man bete sig så? och den känslan jag känner och har kännt för det, är ungefär som när någon håller handen för din mun så att du inte får luft och man känner sig mindre värd.
Men det jag vill komma till är att efter denna drömmen jag drömde så fick jag en känsla av styrka!
Jag älskar dig så Vanessa och jag längtar mer än NÅGON annan i världen till den dagen då jag äntligen får se dig,får ha dig i min famn o pussa din lilla mun! Vad spelar det för roll vad som händer i världen, om någon person ogillar mig eller om någon snackar skit bakom min rygg? Jag har allt jag vill ha i mitt liv och det som betyder allra mest för mig är Melvin och Vanessa, jag är deras mamma och jag älskar mig själv och jag har mig själv!
Så har jag tänkt en del på första tiden efter förlossningen. Markus ska ta ledigt 4 dagar i samband med förlossningen.
Men förutom det så kommer det bara vara Melvin,jag och Vanessa för jag har bestämt att vi inte ska ta emot några släkt-besök den första veckan eller de första tio dagarna. Dels för att jag inte vill att någon ska vara sjuk, men också mest för att jag vill att vi ska få in rutiner och Melvin ska vänja sig vid den nya situationen utan att det ska vara olika människor här. Det ska bara vara han och bebisen som får min och Markus hela uppmärksamhet och vi ska vänja oss vid allt innan vi besöker/tar emor besök av släkt, så är det! Men det finns ju undantag såklart ;) För när Melvin avr nyfödd så blev det fel kände jag och Markus. Men OM jag skulle vilja ha "hjälp eller sällskap" de dagarna så är det ju min sak. Men de där stressiga besöken vill jag inte ha den första tiden.
Nu ska jag sova, det är så svårt att sova nuförtiden. Det är varmt men det jobbiga är att det är så svårt att vända sig om i sängen när man e så "tjock" som jag e,gravidmagen är ju lite klumpig,haha,älskade bebis! <3

Måste bara berätta en sån rolig sak som min Melvin gjorde igår. Vi satt och tog varsin glass på eftermiddagen=)
Så satt vi och tokade oss och så gick hans glass av och han fick en stor bit i munnen det var isglass så det blev ju kallt i munnen,haha, han såg så gullig ut när han tyckte det va kallt i munnen, så tog han resten av glassen och la in i glasspapperet så sa han "hejdå" till glassen!HAHA=) Han säger alltid hejdå när någon går, när han själv ska gå eller också till saker ibland. Om han sitter o gullar med någon av sina nallar så kan han plötsligt säga "hejdå" till nallen och kasta iväg den eller lägga den bakom sängen eller nåt ;) Men det roliga var att han sa det till glassen igår, precis som "hejdå,du var för kall för mig,jag vill inte ha mer". Och han har lärt sig två nya ord, närmligen godnatt och skål.
När jag säger godnatt så säger Melvin "nana". När jag säger skål så skålar han me handen=)
Han är verkligen min livskälla och om det blir hemskt på förlossningen så ska jag tänka på honom,
att han är hemma och leker och väntar på att jag ska komma hem, så finner jag mer styrka för jag vill ju bara ha båda barnen på samma plats så snart det bara går efter förlossningen och självklart så måste ju allt gått bra och både jag o Vanessa måste ju må bra innan vi kan åka hem då förståss.

Nä somsagt,nu ska jag försöka somna,kram!