Aurora-samtal
Vi stod upp tidigt idag hela familjen. Markus skulle till jobbet,han började lite extra tidigt idag då det var en morgontur till göteborg, sedan har väl dagen rullat på för min älskling kan jag tänka mig, det är så underbart att han fått iallafall vikariat på en arbetsplats där han trivs så bra. Han låter alltid så glad när jag pratar me honom i telefonen när han är på jobbet. Men han är trött när han kommer hem, somnar i soffan o grejjer!
Klockan nio kom Melvins farmor & farfar och hämtade mig och Melvin. Jag kan ju säga att jag känner mig sjukt trött efter denna dagen,puh!Men det är ju hur snällt somhelst att de tog sig tid och skjutsade oss dit och passade min underbara prins medans jag va där, på aurora-samtalet. Eftersom vi kom dit ganska tidigt så fick jag lite tid för mig själv medans jag satt i väntrummet. Och DÅ kände jag hur trött jag egentligen är! Jag höll på att somna, hade jag haft en säng, kudde och en mysig filt där så hade jag väl sovit en stund,haha. Det var skönt att känna sig lite trött. För nuförtiden brukar jag inte känna vanlig trötthet,utan mer utmattning istället. Så var det min tur,"aurora-tanten" kom. Vi skulle vara på förlossningen idag, det visste jag ju om. Men jag visste inte att jag skulle reagera och känna somn jag gjorde. När jag väl kom in i rummet kom min rädsla över mig som den aldrig gjort tidigare. Det såg ut/var rummet där jag födde Melvin. Känslan o rädslan började krypa över mig när jag gick genom korridoren på först bb, sedan förlossningen. Men när jag kom in på rummet greps jag av en inre panik-känsla! Sängen,lukterna,lustgasen,lakanen, den där hårda sjukhussängen me opersonliga sängkläder. Dom där "sakerna" på sidan av sängen som man ska lägga upp benen i på slutet när bebisen ska ut. Så var det för mig iallafall. Stolen brevid sängen. Och det värsta var nog när jag hörde en kvinna som födde, hon skrek av smärta!! =(
Jag har aldrig kännt så förut som jag kände just då. Kändes som att jag vill vara gravid och jag vill ha bebisen mest av allt,jag vill föda henne men inte minnas något av det. Samtalet gav iallafall en del. Vi pratade mkt om bedövning. Jag har ju sagt att jag ville föda utan bedövning, men med bara lustgas eftersom EDA gav jobbiga biverkningar, så den blir det inte men det finns ju annat. Jag har läst en del de senaste kvällarna innan jag somnat om de olika bedövningarna och nu minns jag inte vad den hette den ena av dem, den andra jag tänker på är spinalbedövning. Den ska tydligen vara väldigt effektiv o bra.Jaja det är som det är och det blir som det blir. Längtar ihjäl mig tills lillan är här så att jag kan glömma detta me att föda barn föralltid för jag är rädd.
För Melvin hade det gått bra medans farmor o farfar passade honom. De hade varit på caféet o fikat, men Melvin ville inte ha nånting där. Sedan hade dom promenerat en stund och Melvin hade somnat i vagnen.
Jag fick födelsedagspresent också, 500 kr, det tackar man för!=)
När vi körde genom uddevalla så kom jag på att det är ju studenten idag!=) Jag började tänka på min egen student. Det är ju sex år sedan nu, kan det stämma?2003 tog jag studenten. Tänk då hade jag inte min lilla plutt Melvin. Så tomt mitt liv var då! Tänk när Melvin är så stor och tar studenten, så ska jag o pappan stå där me massa rosor o blommor o presenter till våran älskade gulleplutt som då är en stor vuxen kille. Man önskar sina barn det allra bästaste i hela livet!
Nu ska vi laga mat här!
Klockan nio kom Melvins farmor & farfar och hämtade mig och Melvin. Jag kan ju säga att jag känner mig sjukt trött efter denna dagen,puh!Men det är ju hur snällt somhelst att de tog sig tid och skjutsade oss dit och passade min underbara prins medans jag va där, på aurora-samtalet. Eftersom vi kom dit ganska tidigt så fick jag lite tid för mig själv medans jag satt i väntrummet. Och DÅ kände jag hur trött jag egentligen är! Jag höll på att somna, hade jag haft en säng, kudde och en mysig filt där så hade jag väl sovit en stund,haha. Det var skönt att känna sig lite trött. För nuförtiden brukar jag inte känna vanlig trötthet,utan mer utmattning istället. Så var det min tur,"aurora-tanten" kom. Vi skulle vara på förlossningen idag, det visste jag ju om. Men jag visste inte att jag skulle reagera och känna somn jag gjorde. När jag väl kom in i rummet kom min rädsla över mig som den aldrig gjort tidigare. Det såg ut/var rummet där jag födde Melvin. Känslan o rädslan började krypa över mig när jag gick genom korridoren på först bb, sedan förlossningen. Men när jag kom in på rummet greps jag av en inre panik-känsla! Sängen,lukterna,lustgasen,lakanen, den där hårda sjukhussängen me opersonliga sängkläder. Dom där "sakerna" på sidan av sängen som man ska lägga upp benen i på slutet när bebisen ska ut. Så var det för mig iallafall. Stolen brevid sängen. Och det värsta var nog när jag hörde en kvinna som födde, hon skrek av smärta!! =(
Jag har aldrig kännt så förut som jag kände just då. Kändes som att jag vill vara gravid och jag vill ha bebisen mest av allt,jag vill föda henne men inte minnas något av det. Samtalet gav iallafall en del. Vi pratade mkt om bedövning. Jag har ju sagt att jag ville föda utan bedövning, men med bara lustgas eftersom EDA gav jobbiga biverkningar, så den blir det inte men det finns ju annat. Jag har läst en del de senaste kvällarna innan jag somnat om de olika bedövningarna och nu minns jag inte vad den hette den ena av dem, den andra jag tänker på är spinalbedövning. Den ska tydligen vara väldigt effektiv o bra.Jaja det är som det är och det blir som det blir. Längtar ihjäl mig tills lillan är här så att jag kan glömma detta me att föda barn föralltid för jag är rädd.
För Melvin hade det gått bra medans farmor o farfar passade honom. De hade varit på caféet o fikat, men Melvin ville inte ha nånting där. Sedan hade dom promenerat en stund och Melvin hade somnat i vagnen.
Jag fick födelsedagspresent också, 500 kr, det tackar man för!=)
När vi körde genom uddevalla så kom jag på att det är ju studenten idag!=) Jag började tänka på min egen student. Det är ju sex år sedan nu, kan det stämma?2003 tog jag studenten. Tänk då hade jag inte min lilla plutt Melvin. Så tomt mitt liv var då! Tänk när Melvin är så stor och tar studenten, så ska jag o pappan stå där me massa rosor o blommor o presenter till våran älskade gulleplutt som då är en stor vuxen kille. Man önskar sina barn det allra bästaste i hela livet!
Nu ska vi laga mat här!
Kommentarer
Postat av: Lisa
Det kommer att gå galant! ;) <3
Trackback
