Lycklig mamma!

Nu när jag ser tillbaka på tiden som gått kan jag bara säga en sak, jag fattar inte vad som hände! Kan inte tro eller förstå någonting! Min lilla prinsessa! Jag älskar dig så!Mitt hjärta stannade och jag dog i samma sekund som vi fick beskedet att Vanessa var död. Nu när jag tog mod till mig och läste tillbaka i denna bloggen så kan jag bara säga en sak..Jag drömmer  mig tillbaka så obeskrivligt till den tiden då hon var i min mage och allt var bra. Men det känns fortfarande som vi väntar på dagen hon ska komma. Kan bara inte fatta att den dagen..inte kommer. Det gör så ont att förlora halva sitt liv, halva sitt hjärta begravdes med henne, halva min själ slets ut ur in kropp. Hjärnan vet vad som hänt, förmodligen var det plötslig spädbarnsdöd i magen. Men mitt hjärta och mina känslor har ännu inte förstått vad som har hänt och att hon aldrig mer kommer tillbaka.

Snälla Vanessa om du finns någonstans och ser mig nu så ska du veta en sak.
Jag ÄLSKAR dig och du är min lilla ängel. Jag älskar dig så! Jag är din mamma och jag längtade så  efter dig varje dag i nio månader. Jag skulle gjort vadsomhelst för att ditt hjärta skulle få slå, du skulle fått mitt hjärta om det var möjligt! Bara jag skulle få se dig lycklig, se dig växa upp och bli stor. Få finnas där som en mamma, ge dig allt genom livet. Älskade dotter varför togs du ifrån mig, varför fick du inte stanna hos oss?VARFÖR JUST DU?
Mitt hjärta blöder varje dag..Kan inte förstå hur detta kunde drabba oss.
Jag älskar dig min vackra flicka!*gråter*