Söndag 2 augusti!

Klockan är efter midnatt så egentligen är det måndag nu ju, men den rubriken sparar jag till imorgon! =)
Dagen har varit bra. Vi har varit ute på en lång promenad hela familjen. Vi trodde, eller JAG trodde att det skulle vara sådär härligt lite svalt väder ute. Medans Markus sa att det var varmt. Så vi gick ut och det blev en vaaaarm promenad, en gravid kvinna kan lättare bli varm o svettas, iallafall en gravid Camilla ;) Men men, kändes bra att gå iallafall! Melvin sov hela vägen i vagnen. När vi kom hem lagade vi mat, pyttipanna blev det idag, gott gott! Jag rörde även i lite stekta champinjoner i min o Melvins pyttipanna, Markus gillar inte champinjoner så han fick klara sig utan, och det gjorde han ju då i o med att han inte gillar det,hihi! Efter maten tog vi det mest bara lugnt här hemma. Vilket var skönt. Men varken jag eller Melvin har vilat idag och det har kännts. Jag vilar aldrig annars mitt på dagen men nu när jag är gravid så gör jag det ofta, och det är skönt för kroppen och för hjärnan ;) Så är det jättemys-tid att sova brevid min tvååring me! Närheten och känslan när han kryper upp o lägger sig på min arm o vill att jag ska hålla om honom, den känslan slår det mesta här i livet enligt mig! Kan bara ligga och titta på honom när han sover, hans öppna lilla mun, vackra älskling!
Jag och Markus pratade lite ikväll om mina funderingar. Han fick mig att må mycket bättre. Det har kännts så förvirrande i min mamma hjärna att vi har bf på onsdag och Melvins födelsedag är på torsdag. För jag har tänkt att Vanessa föds. Sedan efter 2 veckor eller lite mer så ska vi ha kalas för de närmsta, typ släkten o så. De får komma och fira Melvin. Då kommer ju Melvin att känna sig som mitt punkten, få presenter och allt OCH hans lilla syster är med. Då känns det som han kommer bli sedd på ett annat sätt eftersom det är hans dag och han får presenter och uppmärksamhet, på så sätt så minskar ju känslan av att alla ska titta på bebisen och ha med presenter till bara henne, då blir det ju Melvins dag. Han är ju äldst och förstår mest och jag vill att han ska känna sig sedd alltid. Men till känslan. Ovissheten av att inte veta om jag kommer vara hemma på hans födelsedag eller om jag kommer gå över tiden me 2 veckor eller mer gör ju att man blir helt konstig =P
Men nu oroar jag mig inte längre. Det finns egentligen ingenting att oroa sig för. Allt blir som det blir. Jag har verkligen börjat förstå det nu, det går inte att planera allt, och det mesta man oroar sig över eller grubblar över kanske aldrig ens inträffar, och det tar så mycket energi att oroa sig när man kan välja att tänka positivt!

Nu ska jag sova, det kommer nog ingen bebis inatt iallafall, det känns inte så nu!
Tänker på en gammal vän från gymnasiet, Marina, hon har bf dagen innan mig, på tisdag!
Jag undrar om hon inte fått sin bebis nu, jag har den känslan bara..Hoppas det=)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback