Min dag?
Nu är vi i vecka 39 (38+0) och på detta dygn så föddes jag, Markus och Markus syster! Alltså dag 38+0 i våra mammors graviditeter. Känns lite fräckt=) Jag hade ingen aning om det, jo jag visste ju att jag är född exakt två veckor innan bf, men idag berättade Markus mamma att både Markus o hans syster är födda två veckor före bf =) Och jag läste att det är genetiskt när ett barn föds och att man ska fråga sin mamma och pappan till barnets mamma hur långa graviditeter de hade, för sånt går i arv. Det gjorde ju inte det med Melvin så jag tror nog inte på det så mycket direkt! Melvin är född i vecka 41+0, gick alltså över bf-tiden 7 dagar med honom, och det är väldigt jobbigt när det blir så. Men hursomhelst så är det underbart mesta delen av tiden just nu, men ibland drabbas jag av förlossningsskräck och då måste jag tänka lugnande tankar för det är ju dags snart! Inatt var det en av de värsta nätterna! När jag kröp ner i sängen för att sova så fick jag jätteont i mitt bröst, kändes som mjölkstockning! Sedan började Vanessa sparka o ha sig, helt vild i magen! Och hon tryckte nedåt fast att jag låg ner. Trycket kom me jämna mellanrum och det kändes som att något skulle sprängas typ,läskig känsla kan jag ju säga! Så jag kunde inte sova, fick förvärkar så jag gick upp ur sängen. Sedan la jag mig och imorse när jag vaknade så var det hur lugnt somhelst i magen,ingen smärta,ingen tryck-känsla. Men ibland när hon trycker neråt sådär så känns det som att hon har så mycket kraft och är så stark och verkligen vill ut, och jag vill att hon ska komma ut men jag är fruktansvärt nervös för hur jag ska klara att föda..
Idag köpte jag hallonbladste förresten ;) Drack en kopp nni på kvällen, det smakade gott men jag fick inga sammandragningar av det direkt!Men men det är ju värt att testa. Det ska tydligen hjälpa livmoderna att dra ihop sig efter förlossningen,tror ni på sånt?Jag vet inte om jag gör det,MEN jag tror att om man tror på något så blir det verklighet för en själv ;)Och det kan ju vara bra att tro att det är bra,för då kanske jag blir glad iallafall,hihi!
Tänk för de vars graviditeter tar slut en dag som denna,eller nån gång i vecka 39.
Tänk att slippa den stora magen, att få glömma förlossningen och att ha sin lilla bebis ute istället.
För jag tänker såhär att förmodligen kommer jag att föda innan 42 fulla veckor. Så det kommer ju på många sätt som en befrielse när det sätter igång. Och för varje värk så är man ett steg närmare bebisen. Och en sak som jag läste igår var så bra att jag vill dela med mig av den tanken till er andra som snart ska föda eller är rädda för att föda:
Lägg handen på magen, känn din bebis därinne. Om några dagar/veckor/månader så kommer h*n vilja komma ut.
Det är 10 cm mellan dig och bebisen, inte flera kilometer! Utan bara 10 cm som bebisen ska färdas genom din kropp innan ni får ses! Visst klarar man det?
Idag köpte jag hallonbladste förresten ;) Drack en kopp nni på kvällen, det smakade gott men jag fick inga sammandragningar av det direkt!Men men det är ju värt att testa. Det ska tydligen hjälpa livmoderna att dra ihop sig efter förlossningen,tror ni på sånt?Jag vet inte om jag gör det,MEN jag tror att om man tror på något så blir det verklighet för en själv ;)Och det kan ju vara bra att tro att det är bra,för då kanske jag blir glad iallafall,hihi!
Tänk för de vars graviditeter tar slut en dag som denna,eller nån gång i vecka 39.
Tänk att slippa den stora magen, att få glömma förlossningen och att ha sin lilla bebis ute istället.
För jag tänker såhär att förmodligen kommer jag att föda innan 42 fulla veckor. Så det kommer ju på många sätt som en befrielse när det sätter igång. Och för varje värk så är man ett steg närmare bebisen. Och en sak som jag läste igår var så bra att jag vill dela med mig av den tanken till er andra som snart ska föda eller är rädda för att föda:
Lägg handen på magen, känn din bebis därinne. Om några dagar/veckor/månader så kommer h*n vilja komma ut.
Det är 10 cm mellan dig och bebisen, inte flera kilometer! Utan bara 10 cm som bebisen ska färdas genom din kropp innan ni får ses! Visst klarar man det?
Kommentarer
Trackback
