Tänk att man bloggar..
..innan man går och sover =) Förr i tiden så skrev jag alltid dagbok. Ja jag gjorde faktiskt det! Har alltid tyckt om att skriva, och förr så var det mitt sätt att få ut känslor,skriva det och jag var en ritkig grubblare när jag var yngre. Jag skriver nån gång ibland nu me,men nu skriver jag ju här i bloggen =) Man skulle vilja spara allt man skrivit och det kan man göra (tror jag). Ska finnas en sida på internet typ bloggboken eller något liknande?Jag var inne på en sida en gång och där kunde man få sin blogg utskriven som en alldeles egen bok, tycker jag att alla som skriver blogg borde göra, för tänk allt det vi skriver nu kommer vi ju vilja ha kvar som ett minne sedan, ellerhur? Frågan är bara vilken sida jag var inne på,någon som vet?Minns inte adressen ju.. Men det kan vara lite känsligt också att ha skrivit dagbok, dels för att vissa saker/minnen kanske man helst skulle vilaj glömma och så är det ju inte så roligt om någon utomstående skulle hitta ens dagböcker och läsa dem!=P
Nu är det snart natt o alla sover här hemma, utom jag. Men jag ska snart sova jag me, sitter i sängen me datorn.
Detta har blivit som en egentid för mig, en tid på dygnet när jag går in i mina egna tankar och känslor liksom.
Tror att det hör till graviditeten, att jag har hittat tid till att tänka, förbereda mig mentalt på det som väntar.
Lite jobbigt har det börjat bli med rädslan för förlossningen. Och det känns alltid på kvällen när det är dags att sova,
då tänker jag på hur snart det är dags och jag är så rädd!Rädslan gör mig känslig. Men känsligheten beror på att man snart ska bli mamma igen,det har jag läst. Att många kan bli det eftersom man liksom öppnar sina känslor och känner så starka känslor för att man ska kunna ta till sig barnet så som en förälder ska göra. Jag känner mig lite sentimental när jag tänker på Melvin. Jag saknar honom redan så mycket när jag tänker på att jag ska vara och sova på ett sjukhus i flera nätter. Hur ska jag klara mig utan honom? Och hur kommer han klara sig utan mig? Kan verkligen barnvakten hålla koll på honom så som jag kan? Och hur kommer jag klara detta?Hur ska jag klara av att föda ett barn till?Hur kommer det att påverka min kropp efteråt?Usch,jag blir alltid så djup i mitt sätt att tänka, önskar ibland att jag kunde vara lite mer lättsam, men jag får väl försöka hitta ett enklare sätt att tänka på, det kan nog vara bra att göra det, även i andra situationer i livet. Men en röst inom mig säger iallafall att jag kommer klara dethär!Och att om alla som ahr barn klarar det,så klarar jag det också.
Nu är det liksom inte så mycket mer förberedelser kvar att göra heller. Bädda spjälsängen och fixa vagnen men det är ju inget jag gör nu ändå. Den 25 juli ska vi åka på en sista shopping innan hon kommer iallafall. Det ska bli mysigt!
Och mysigast av allt är en utflykt som vi har bestämt att göra i augusti NÄR hon är här! =)
Och så blir det kalas också i augusti för min lille prins!<3 Nää,vad jag längtar nu!Tänk när man sitter där på Melvins kalas och lilla Vanessa är med. Jag har klarat det och kan bara se framåt!!Jag har längtat efter få saker så mycket som jag längtar nu!
Nä nu ska jag me ta o sova!Godnatt sötnosar <3
Nu är det snart natt o alla sover här hemma, utom jag. Men jag ska snart sova jag me, sitter i sängen me datorn.
Detta har blivit som en egentid för mig, en tid på dygnet när jag går in i mina egna tankar och känslor liksom.
Tror att det hör till graviditeten, att jag har hittat tid till att tänka, förbereda mig mentalt på det som väntar.
Lite jobbigt har det börjat bli med rädslan för förlossningen. Och det känns alltid på kvällen när det är dags att sova,
då tänker jag på hur snart det är dags och jag är så rädd!Rädslan gör mig känslig. Men känsligheten beror på att man snart ska bli mamma igen,det har jag läst. Att många kan bli det eftersom man liksom öppnar sina känslor och känner så starka känslor för att man ska kunna ta till sig barnet så som en förälder ska göra. Jag känner mig lite sentimental när jag tänker på Melvin. Jag saknar honom redan så mycket när jag tänker på att jag ska vara och sova på ett sjukhus i flera nätter. Hur ska jag klara mig utan honom? Och hur kommer han klara sig utan mig? Kan verkligen barnvakten hålla koll på honom så som jag kan? Och hur kommer jag klara detta?Hur ska jag klara av att föda ett barn till?Hur kommer det att påverka min kropp efteråt?Usch,jag blir alltid så djup i mitt sätt att tänka, önskar ibland att jag kunde vara lite mer lättsam, men jag får väl försöka hitta ett enklare sätt att tänka på, det kan nog vara bra att göra det, även i andra situationer i livet. Men en röst inom mig säger iallafall att jag kommer klara dethär!Och att om alla som ahr barn klarar det,så klarar jag det också.
Nu är det liksom inte så mycket mer förberedelser kvar att göra heller. Bädda spjälsängen och fixa vagnen men det är ju inget jag gör nu ändå. Den 25 juli ska vi åka på en sista shopping innan hon kommer iallafall. Det ska bli mysigt!
Och mysigast av allt är en utflykt som vi har bestämt att göra i augusti NÄR hon är här! =)
Och så blir det kalas också i augusti för min lille prins!<3 Nää,vad jag längtar nu!Tänk när man sitter där på Melvins kalas och lilla Vanessa är med. Jag har klarat det och kan bara se framåt!!Jag har längtat efter få saker så mycket som jag längtar nu!
Nä nu ska jag me ta o sova!Godnatt sötnosar <3
Kommentarer
Postat av: Lisa
Känslig får man vara :) snart kommer lillan!
Trackback
