Vilken liiiten blöja! =)
Idag tog jag fram och tittade på en blöja fram pampers "new baby". Den minsta blöjan =)
Man glömmer ju så fort hur små de verkligen är i början! Jag hade bytt på Melvin precis och inne bland blöjorna så har vi nu två paket newborn-blöjor som bara väntar på Vanessa, precis som vi gör=)
Melvin fick titta på blöjan,han är så söt <3 Jag tänker så mycket på bebisen i magen nu. Längtar efter henne så otroligt mycket!
Idag när jag och Melvin låg och vilade i sängen så klappade han på magen =)
Och förut idag så fick han se på Rorri-racerbil på datorn. Jag hittade introt på youtube som jag visade honom,
och han blev ju så uppspelt och glad! Han älskar Rorri! Han skrek av glädje o klappade händerna, lilla tok-nisse.
Tänk på hans födelsedags-kalas, då ska han få en Rorri-bil av oss =) Röda bilar är något av det som Melvin är mest förtjust i just nu. Och att se tåget, det är spännande det!=) Nu ser jag honom ligga i sin spjälsäng och sova.
Undrar så hur han kommer reagera när han blir store-bror. Han är ju min lilla ängel,mitt allt och Vanessa i magen är ju också det. Jag vet att jag alltid kommer att vara en helt rättvis förälder. Det är naturligt för mig att man är rättvis o en självklarhet. Men jag känner liksom att jag vill ge all min kärlek till Melvin och även till Vanessa! Det är konstigt detdär, innan jag fick barn så visste jag vad kärlek var, hur det kändes MEN jag visste inte hur det skulle kännas att älska så mycket,
jag visste inte att den kärlek jag då kallade för kärlek skulle kunna gångras med tusen-miljoner och DÄR har man kärleken till sina barn! Inte ens där. För det finns inga ord som kan beskriva hur det känns att älska som jag gör! Inga ord!
Nu kom jag på ännu ett råd till andra i min situation som också är förlossningsrädda.
Tänk på en sak innan och under förlossningen: Tänk på hur mycket du älskar ditt barn i magen, tänk på kärleken till barnet. Så ska jag tänka när jag ska föda. Jag ska försöka att tänka att jag måste hålla mig lugn, låta kroppen föda och försöka slappna av. Tänka att värkarna är något som kroppen måste göra för att få ut barnet. Tänka att om jag bara slappnar av så går det bättre. Och tänka att för varje minut som går under förlossningen, så är du ännu en minut närmare målet, att få hålla din lilla bebis. Och en sak till, när man väl kommer in på förlossningen och förlossningen har startat så går man igenom det och sedan när man klarat det så har man fått sin bebis OCH man har fått tillbaka sin kropp, man är inte en gravid tjej längre. Man är en mamma <3
Styrkekramar till er som också ska föda snart! Vi ska klara dethär!
Man glömmer ju så fort hur små de verkligen är i början! Jag hade bytt på Melvin precis och inne bland blöjorna så har vi nu två paket newborn-blöjor som bara väntar på Vanessa, precis som vi gör=)
Melvin fick titta på blöjan,han är så söt <3 Jag tänker så mycket på bebisen i magen nu. Längtar efter henne så otroligt mycket!
Idag när jag och Melvin låg och vilade i sängen så klappade han på magen =)
Och förut idag så fick han se på Rorri-racerbil på datorn. Jag hittade introt på youtube som jag visade honom,
och han blev ju så uppspelt och glad! Han älskar Rorri! Han skrek av glädje o klappade händerna, lilla tok-nisse.
Tänk på hans födelsedags-kalas, då ska han få en Rorri-bil av oss =) Röda bilar är något av det som Melvin är mest förtjust i just nu. Och att se tåget, det är spännande det!=) Nu ser jag honom ligga i sin spjälsäng och sova.
Undrar så hur han kommer reagera när han blir store-bror. Han är ju min lilla ängel,mitt allt och Vanessa i magen är ju också det. Jag vet att jag alltid kommer att vara en helt rättvis förälder. Det är naturligt för mig att man är rättvis o en självklarhet. Men jag känner liksom att jag vill ge all min kärlek till Melvin och även till Vanessa! Det är konstigt detdär, innan jag fick barn så visste jag vad kärlek var, hur det kändes MEN jag visste inte hur det skulle kännas att älska så mycket,
jag visste inte att den kärlek jag då kallade för kärlek skulle kunna gångras med tusen-miljoner och DÄR har man kärleken till sina barn! Inte ens där. För det finns inga ord som kan beskriva hur det känns att älska som jag gör! Inga ord!
Nu kom jag på ännu ett råd till andra i min situation som också är förlossningsrädda.
Tänk på en sak innan och under förlossningen: Tänk på hur mycket du älskar ditt barn i magen, tänk på kärleken till barnet. Så ska jag tänka när jag ska föda. Jag ska försöka att tänka att jag måste hålla mig lugn, låta kroppen föda och försöka slappna av. Tänka att värkarna är något som kroppen måste göra för att få ut barnet. Tänka att om jag bara slappnar av så går det bättre. Och tänka att för varje minut som går under förlossningen, så är du ännu en minut närmare målet, att få hålla din lilla bebis. Och en sak till, när man väl kommer in på förlossningen och förlossningen har startat så går man igenom det och sedan när man klarat det så har man fått sin bebis OCH man har fått tillbaka sin kropp, man är inte en gravid tjej längre. Man är en mamma <3
Styrkekramar till er som också ska föda snart! Vi ska klara dethär!
Kommentarer
Trackback
