Tack!


Vi är uppe tidigt idag,IGEN! Markus åkte till jobbet kl 5 imorse, jag hoppades på lite sovmorgon me Melvin eftersom jag trodde han skulle vara trött efter gårdagen då han knappt sovit något på dagen igår men han vaknade innan kl 5,pigg o busig som bara den!Så det var bara att stiga upp ur sängen och fixa frukost,hoppas han vill sova en liten stund sen så att jag får soooova lite o vila en stund,hade jag behövt.Jag tänker/tänkte på förlossningen och besöket på sjukhuset igår hela tiden. Speciellt igår kväll. Jag minns så mycket av rädslan o känslan från förra förlossningen. Det är inte bara själva förlossningsskräcken jag känner, det är så mycket jag mår dåligt för just nu.Jag önskar att vissa saker vore annorlunda, på ett bättre sätt.Men nu är det inte det och kommer aldrig bli heller. Detta är något jag måste arbeta mig igenom,jag vet det! Men det finns personer som stöttar mig, och det är jag tacksam för. Vännerna & så min underbara son. Han är så liten o han vet inget, han bara finns & lever och bara genom att han finns så är han mitt största stöd i livet. Det räcker att jag ser honom och tänker på honom så blir jag stark. Jag ska ta med mig kort på honom till förlossningen, så känns han inte så långt bort och jag hoppas att han kommer få det roligt me farmor o farfar,att dom kommer passa honom ordentligt när vi är på bb me lillasyster!;)Min vän Lisa skrev en bra sak i sin blogg som fick mig att tänka efter och jag håller verkligen med henne. Kvinnor är verkligen elaka mot varandra ofta här i världen. Alla går igenom samma sak men ändå saknar så många förståelse..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback